Maybe you don’t know how you’re supposed to act, or don’t know how I want you to act. But you know, what we have is real. Those kisses, those hugs, those feelings. That’s real, at least for me. And I always want to be in your arms, feel your body right next to me. Hear you breathe in my ear. I want to feel your hand touching my back and feel your fingers through my hair again. It was too long time ago. Even if I see you every day I still misses you when I get home. I want you, to want to be with me all the time. Because I love you.

Varför kan inte allt bara vara som i en film?

Detta har jag funderat på rätt länge faktiskt. Kanske är heeeelt ointressant, så ni behöver inte läsa. Hahaha.

Egentligen, alla dessa filmer om hur underbart kärlek är. Killen som älskar en gränslöst mycket och gör allting för sin tjej. Om man tänker efter, är det verkligen så bra i verkligheten som de är i filmer? Visst finns det dom som verkligen hittat ”den rätte”. Som älskar sin pojk/flickvän gränslöst mycket. Och det är så otroligt fint! När någon älskar en så otroligt mycket. Inte bryr sig om personens brister utan tycker det är det som gör den så speciell.

Men tillbaka till filmer och verklighet. Kommer killen tillbaka? På riktigt? När dom ”gjort slut” eller något har hänt mellan dom. Dyker killen plötsligt upp i slutet, kysser tjejen och sen lever dom lyckliga i alla sina dagar ? Det är ju egentligen lite overkligt?

Tror nästan ingen kille skulle göra så i verkligheten. Eller vad tror ni ?

Men fan vad perfekt det hade varit. Om killen man älskar, älskade en tillbaka lika mycket. Känna att man betyder något.

Äscchh, jag bara babblar. Orkar inte, hahhaa, sjukt lol.