Sad, but happy

Önskade jag kände mig och såg lika pigg och glad ut som på bilden, men nej. Jag sitter för tillfället hemma i soffan och snorar. Började känna av att det kliade i halsen redan igår och på kvällen så bestämde jag mig att jo, jag ska till praktiken imorgon. Jag gick upp vid 6.00, gjorde mig i ordning, åt frukost och sen när det började närma sig att gå till bussen så kände jag att det inte skulle gå. Så jag fick bli hemma idag. Vilket nog också var rätt smart med tanke på att bara min promenad till apoteket gjorde mig helt kallsvettig.

Som ni säkert förstod genom texten ovan så har jag påbörjat mina sista 7 praktikveckor. Önskar jag kunde säga att det känns bra. Men efter första dagen så hann jag knappt innanför dörren hemma innan tårarna rann. Jag trivs inte alls. Efter en dag kanske man inte kan avgöra så mycket, men har ändå känt på båda mina förra platser att det här kommer bli kul. Det här känns inte alls kul och inte det gjorde det inte heller efter dag två. Har kontaktat skolan och hört om det går att byta, så nu inväntar jag svar från dom. Håller mina tummar och tår för att det går att lösa på nått sätt…

Men nog om negativitet! Det är ju faktiskt bara 2 (!?!!??!!!!) dagar kvar tills min andra halva befinner sig i lägenheten med mig igen. Vet att jag skrev efter hans Rhodosresa att jag aldrig längtat efter något så mycket. Men NU har jag fan aldrig längtat efter något så mycket!! Känslan över att jag snart får pussa på honom, krama honom, sova med honom, vakna med honom och leva med honom igen är helt obeskrivlig! Snart. ❤️

Nu ska jag fortsätta att göra ingenting, som resten av dagen gått åt till. Imorgon tänkte jag släpa mig till praktiken oavsett hur mycket det tar emot. Kram på er!

Nytt år, nya möjligheter

Klyschigt men sant. 2018 kommer bli väldigt svårtoppat, men nu är det nytt år och det kommer bli ett händelserikt sådant. Är så taggad på allt som livet har att erbjuda!

Min nyår spenderades iallafall ute på landet, med ett litet gäng goa människor. Vi åt trerätters, drack gott och spelade sällskapsspel. En lyckad kväll med andra ord! När vi alla sedan vaknade upp på nyårsdagen så dukade vi upp en underbar brunch bestående av massor med gottit!

Åkte proppmätt därifrån för att sedan åka hem och invänta Lena som kom med ännu mera gottit. Ja ni hör ju, det blev en riktig ätardag haha. Somnade sen relativt tidigt och steg upp klockan 6.40 imorse. Har nämligen befunnit mig på pappas jobb idag för att tjäna lite pengar. Dagen gick förvånansvärt fort och väl hemma igen så körde jag och pappsen ett kort tabatapass. Ingen av oss var speciellt taggade, men vi gjorde det!

Nu ligger jag i soffan och börjar bli lite småtrött, så tänkte nästan börja dra mig mot sängen. Imorgon är planen att plugga lite, träna, pussla och gosa med djuren. ❤️

2018

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Finns väl många småsaker som man gjort, men det största är nog att ha blivit sambo med min kärlek och flytta till Mölndal.

Hur har ditt 2018 varit?
Det har nog varit det bästa året hittills, sommaren var magisk och livet i allmänhet har svävat på rosa moln. Har lärt mig så mycket om mig själv och om andra!

Blev du kär i år?
Det kan man lugnt säga <3

Vilket datum från 2018 kommer du aldrig glömma?
5 januari, då jag och Samuel träffades första gången.

Vad är din största framgång 2018?
Jag skulle nog säga att det är att jag slutat gå och prata med en kurator, att jag klarar mig på egen hand.

Bästa köpet?
Jättetråkigt, men vår kontinentalsäng måste jag säga. Den är guuuuld värd!

Vad spenderade du mest pengar på?
Mat, möbler, tv och hyra.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Det finns mycket som gjort mig glad, men att finna kärleken ligger nog ändå högst upp på listan.

Vilka sånger kommer påminna dig om 2018?
Great spirit – Armin van Buuren

Born to be yours – Kygo & Imagine dragons

Happy now – Kygo

Alla Avicii’s låtar

Vem har du umgåtts med mest? 
Samuel. <3

Har du haft ett förhållande under 2018? 
Ja!

Vart reste du under 2018?
Blev ju aldrig någon utomlandsresa, men inom Sverige så har jag varit i Stockholm och Stöten i Sälen.

Är det något du saknar år 2018 och vill ha 2019?
Inte något speciellt förutom en resa till något varmt land till sommaren!

Vad gjorde du på din födelsedag?
Spenderade födelsedagen på Summerburst med Samuel. Hoppade och dansade i takt med musiken tillsammans med tusentals andra människor.

Finns det något som skulle gjort ditt år bättre?
Dygnen hade gärna fått ha några extra timmar!

Vem saknade du?
Saknade min kanin Sirap. Men såklart även mina älskade kusiner, som varje år. <3

De bästa nya människorna du träffade?
Finns ju bara ett självklart svar här, Samuel.

Vad vill du säga till dig själv inför 2019?
Lev i nuet, våga tacka ja till saker och gå på din magkänsla!

Älsklingskaninen

Idag vaknade jag vid 9.30, gick upp och hämtade Chilli och la mig med honom i sängen för lite morgonmys. När frukosten var nere i magen så satte jag mig vid skrivbordet framför ett påbörjat pussel på 1500 bitar. Sakta men säkert fallet bit efter bit på plats!

Sen släppte jag ut min lilla kanin som skuttade omkring som en galning. Han må va gammal men minst lika pigg för det! Värmer så mycket i mitt hjärta att se han så lycklig. ❤️

Sen körde jag mot Gekås för att handla lite och sen möta upp Madde på gymmet. Idag stod det rygg på schemat och jääävlar vilken träningsvärk jag kommer ha imorgon! Avslutade sen med lite intervaller, grymt pass!

Nu sitter jag hemma hos mamma med en kurrande mage och känner doften av kvällsmaten från köket. Ska bli sååå gott med mat i magen. Hoppas ni haft en fin lördag, puss!

Matkoma

I förmiddags tog jag bilen till Mölndal för att hämta ut mina nya glasögon som äntligen var klara! Är så himla nöjd!

Sedan gick jag mot gymmet för att köra ett svettigt träningspass. Usch vad man är ur form just nu. Alldeles för mycket mat och socker. Men det vad skönt att svettas ut lite skit.

Därefter körde jag tillbaka till Varberg och fick springa igenom duschen för att sedan sätta mig i bilen igen och åka iväg till min morbrors tjej där vi skulle ha släktträff. Så här ligger jag nu, med vääärldens matkoma och väntar på att vi ska dra igång julklappsspelet! Efter den här dagen så är det slut på allt ätande, förutom på nyår. Måste börja ta hand om min kropp igen nu!

Har bokat in träningspass med Madde både fredag, lördag och söndag för att kickstarta. Perfekt!

Christmas

Och då var julen över för i år, nästan iallafall! Haft det riktigt mysigt, men känns samtidigt skönt att lämna det bakom sig också. Fick massa fina julklappar och umgåtts med nära och kära. Det enda som saknades var min älskade Samuel. Han är trots allt den finaste gåvan jag fått i år. ❤️

Igår var vi ute på Bratt och dansade tills stängning. Hyffsat kul kväll! Idag är man dock lite småseg och framförallt trött. Sov endast 2,5 timmar inatt innan kroppen bestämt inte ville sova mer. Åkte sen hem till Anders i Varberg och här har jag legat i soffan hela dagen med en bakisångest från helvetet. Börjar släppa nu dock och ikväll blir det tacomys!

Last day

Gjorde mina naglar julfina i tisdags! Så nöjd!

Sista dagen på praktiken idag och trots att jag trivs jättebra så ser jag såååå mycket fram emot jullov! Äntligen få sova ikapp lite. Får även sluta redan vid 11.00 idag så det kan inte bli bättre!

Det är dock inte bara sista dagen på praktiken, utan även sista dagen innan min kärlek åker till Thailand i 2,5 veckor. Frågar mig själv hela tiden hur jag ska klara av den fruktansvärda saknad som redan börjat smyga sig på. När han var i Rhodos var saknaden enorm och det var endast 1 vecka. Hur ska jag överleva mer än det dubbla!? Extra tråkigt är att vi kommer missa vår första julafton ihop, vårt första nyår och vår första årsdag. Kommer fälla många tårar imorgon kan jag säga..

Om man ska se något positivt i det hela så är det väl att jag kommer tillbringa hela lovet hemma på landet, umgås med familjen och mina otroligt eftersaknade djur. Hoppas att tiden kommer springa iväg och att han är hemma på nolltid!

Ikväll ska vi iallafall åka hem till hans pappa och fira lite jul där. Blir nog hur mysigt som helst! Trevlig helg på er!

Sjuttonde december

Hjälp vad fort helgen tog slut. Vaknade upp imorse och kände mest att det här måste vara ett skämt. Så fruktansvärt trött!

Dagen har dock gått relativt fort trots allt. Fick vara med undersköterskorna i förmiddags för att titta lite på hur deras yrkeskategori fungerar. Var med inne på en liten ”operation” av ett nageltrång. Väldigt intressant och lärorikt, men så fort bedövningssprutan åkte fram så började hela undersökningsrummet att snurra och jag valde att gå ut ut rummet för att undvika svimning haha. Sprutor är en stor rädsla för mig (säger jag som har tagit sprutor på mig själv flera gånger om dagen i 8 års tid) och i kombination av blod så blev det väl lite mycket kan jag tänka mig. Men resten av dagen gick riktigt snabbt efter det!

Nu sitter jag på bussen på väg hem och när jag kommit hem så tänkte jag dra mig mot gymmet för lite cardio. Får se hur det går med den lilla motivation jag har. Håller tummarna för ett någorlunda bra pass!

En vanlig söndag i livet

Vilken skön helg jag har haft, inga större krav eller måsten. Fick sluta från praktiken en timma tidigare än normalt i fredags, så när jag kom hem gick jag och köpte lite fredagsfika för att starta helgen på bästa sätt. Kvällen spenderades med Samuel, pizza och lite datorspel. Somnade runt 23.00 och sedan vaknade jag av alarmet som ringde vid 10. Gick och köpte nybakade frallor till oss och sen myste vi framför ett baby daddy avsnitt. Sedan drog dagen igång och vi tog tag i soporna, disken och tvätten. Mindre kul men väldigt behövligt.

Min lillasyster kom vid 12-tiden och vi två drog oss in till Linnéplatsen för att kika på balklänningar till henne. Gud vad mycket fina klänningar det fanns, man blev ju lite småsugen på att gå balen igen. Vi hade turen på vår sida och gick därifrån med en superfin klänning!

När Linn hade åkt så drog jag på mig träningskläderna och gick iväg till gymmet för intervaller och mage. Efter träning och dusch så lagade vi tacos och kollade på film.

Idag har jag nästintill bara slappat i soffan, förutom en timmas träning och veckohandling på Ica. Nu ska vi alldeles strax börja laga mat och sen fortsätter kvällen med popcorn och film. Helt perfekt!

Internationella diabetesdagen

Idag är det den internationella diabetesdagen och jag tänkte dagen till ära berätta om hur det var och är  för mig att växa upp med denna sjukdom, som det än så länge inte finns något botemedel till.

Vid fjorton års ålder började mitt immunförsvar att angripa och förstöra de celler som producerar insulin. Jag insjuknade i diabetes typ 1 och hela min värld vändes upp och ned. Jag var alltså mitt uppe i att försöka hitta vem jag var som människa när jag fick diagnosen.

Till en början så var det inte så farligt. Jag hade redan mina vänner och de visste vad som gällde. Trots det så drog jag mig undan när jag behövde ta min insulinspruta och mäta mitt blodsockervärde. Jag ville inte att någon skulle se. Sen kom dagen då jag skulle börja på gymnasiet. Ångestladdat redan från början, men min största rädsla var egentligen inte att börja på just gymnasiet, utan rädd för att jag inte skulle få några vänner. Jag grät för jag var rädd för vad folk skulle tycka om mig på grund av min diagnos, rädd för att de skulle tycka jag var äcklig som tog sprutor eller tycka jag var konstig. Jag funderade många gånger på att försöka dölja det så länge som det gick. Min mamma sa åt mig många gånger att det inte finns något att skämmas för. Men vad gjorde det när jag var så vilsen och osäker?

Men det var ju inte så farligt som jag trodde och folk accepterade mig för den jag var. Även om allt kan tyckas ta slut här och att jag kanske äntligen släppt rädslan för vad människor ska tycka om mig, men nej. Det tar inte slut där. Det fanns många tillfällen jag aktivt valde att inte ta insulin då jag inte ville visa för människor att jag var sjuk. Någonstans inuti mig ville jag inte vara sjuk och på nått sätt ville jag inte att okända personer skulle se mig som det heller. Jag ville inte få de där följdfrågorna som man alltid fick (och fortfarande får), ”men du är ju inte tjock” eller ”har du ätit för mycket godis eller”?

Jag injicerade insulin med sprutor i nästan åtta år, på grund av att jag inte ville att min diabetes skulle ”synas” genom en pump. Jag kände att det blev så uppenbart att jag var sjuk då och att jag inte kunde dölja det på samma sätt. Det tog mig åtta år innan jag beslutade mig för att skaffa insulinpump och det är det bästa valet jag gjort hittills.

Min diabetes definierar inte vem jag är men den är fortfarande en stor del av mig, så varför ska jag skämmas?

Jag vet i nuläget egentligen inte varför jag känt som jag gjort och med det sagt så vill jag säga till alla vilsna där ute: det är okej att känna som du gör, men du kommer inte alltid känna så och det kommer bli bättre. En dag kommer du acceptera dig för den du är och du kommer inse att det finns absolut ingenting att skämmas för. Verkligen ingenting.