Våren 2020..

Vilka dalar och toppar det varit det senaste. Har knappt hängt med i svängarna själv. Vi lyckades få lägenheten som vi hoppades på efter många om och men. Jag har även börjat på ett jobb där jag stortrivs med alla kollegor och arbetet i sig vilket känns otroligt skönt. Sen där mitt i lyckan blir både jag och Samuel sjuka i Covid-19 och jag blir hemma från jobbet i de längsta två veckorna jag varit med om. Tacksamt dock att vi fick väldigt milda symtom!

När jag ligger där, hemma i karantän får jag ett samtal av min lillasyster att vår älskade Zotis inte lever mer. Vår fina, fina kanin. 10,5 år blev han, lilla killen. Känner så stor sorg över att han inte finns mer, men samtidigt en lättnad över att han inte behöver vara ensam mer och att han trots allt fick så många år i livet. Han föddes med en missbildning i nacken som gjorde att hans huvud hängde lite snett. Vi trodde aldrig han skulle klara sig så länge men han lyckades minsann bli äldst av alla. Älskade verkligen att komma ut till honom när jag var hemma hos pappa, nu är det så himla tomt. Sov gott finaste älsklingen. ❤️

Men nu är det fredag och jag känner mig glad, för imorgon kommer Felicia hit och skålar med mig, Samuel och några till. Ska bli så himla mysigt att bara umgås och ha trevligt med lite vänner! Det är man inte bortskämd med i dessa tider. ❤️

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *