När livets pusselbitar faller på plats

Hej alla ni som fortfarande tittar in här för att sedan bli besvikna över att inget nytt inlägg kommit upp, haha. Jag har haft det fullt upp heeela sommaren. Det sa bara poff och sen var den över. Förstår verkligen inte vart tiden tog vägen. Tyvärr har jag insett att det inte är så himla kul att blogga längre, MEN det är ju så kul att se tillbaka och läsa gamla inlägg så jag vill verkligen försöka (säger jag varje gång, haha)!

Vad har hänt då? Och vad är det för pusselbitar som fallit på plats? Det ska jag försöka berätta för er, så kortfattat jag kan för att undvika en hel novell.

För det första så har jag jobbat mitt allra sista pass på Gekås. Förstår ni känslan?? Sista dagen innan jag sagt hejdå till alla så kände jag mig riktigt vemodig, var både ledsen och pirrig på samma gång, men nu så här i efterhand känner jag mest – fyfan vad skönt! Som ni kanske förstår är den andra punkten att jag har fått ett nytt jobb. Inte vilket jobb som helst, utan som medicinsk sekreterare, på Mölnlycke vårdcentral där jag trivs så bra. Numera har jag ett måndag-fredag jobb med arbetstider från 7.30-16.15 varje dag. Har endast hunnit jobba i en vecka ännu, men jag känner mig verkligen som hemma, så skönt!

Nästa stora grej som har hänt är att vi har fått en ny lägenhet! Efter massor av sökande hela sommaren så fick vi äntligen napp. Det är en tvåa på 60 kvadratmeter i centrala Frölunda, med inflytt om två ynka veckor. Kan inte med ord beskriva hur glada vi är över detta, det känns så himla bra!

Förutom dessa stora händelser så har det även hänt lite smågrejer som verkligen satt pricken över i:et. Jag har tagit tag i bilservice och byte av bromsskivor. Sånt där som legat och hängt över mig, men som jag inte orkat ta tag i förrän nu i sommar. Sen har jag äntligen hittat vilken typ av träningsform jag tycker är rolig! Felicia drog med mig på ett crossfit-inspirerat pass och jag föll direkt. Börjar äntligen hitta tillbaka till att ha kul när jag tränar, vilket jag inte har känt på väldigt länge. Ser så fram emot att börja köra gruppass med andra människor sen när vi flyttar till nya lägenheten!

Sen tog vi, efter någon veckas oro för Zotis rinnande öga, med honom till veterinären där vi fick utskrivet medicin som inte hjälpte. Veterinären sa att det då troligtvis handlade om fel på hans tänder vilket tydligen är vanligt hos kaniner. Med tanke på att han inte är försäkrad (det vill säga skulle kosta mycket pengar att åtgärda) och att han är gammal (stor risk med nedsövning), så stod vi inför valet om att avliva honom eller ge det ett försök. Ni som känner mig förstår säkert att jag var helt knäckt där ett tag. Räckte med att jag tittade eller tänkte på honom och jag bröt ihop. Till slut bestämde vi oss för att göra ett försök med nedsövning och röntga hans tänder/huvud för att se vad problemet var. Och vet ni vad? – Han klarade nedsövningen och var HELT frisk. Hans tänder var superfina och hade inga tumörer eller någonting! Det enda han har är ”bara” en envis ögoninfektion som är svår att bli av med. Tänk så hade vi inte försökt!? Vi är verkligen så himla lättade och lyckliga.

Som att inte denna sommaren varit perfekt nog så avslutade jag den med att åka på semester till Kroatien med min kärlek. Wow. Men mer om den resan tänker jag att jag tar i ett annat inlägg. Detta blev ju såklart en novell ändå. Hoppas ni som fortfarande hänger kvar här, orkade läsa allt. Vi hörs snart igen, puss & kram!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *