Ångest

Det gör ont och jag ser och jag känner dig, hela tiden. Mer och mer nu för tiden. Det känns som att du tog, skändade, stal och berövade mig, allt som var mitt. En del av mig som bara dog. Det var inte ditt men du tog det ändå och jag slutade vara jag, jag slutade känna, leva och vara i den kropp som var min då. Men jag är inte förstörd ser jag nu. Jag är bara stukad och du tog ingenting för det finns kvar, jag finns kvar, gömd, men på väg tillbaka. För idag är jag hörd, idag är jag lite längre fram. Ett par steg och du blir lite, lite mindre.

– Text tagen från boken ”Skammen är inte din” av Anicia Sundström Eriksson.

Idag har ångesten slagit mig lite extra hårt. Dels på grund av att jag blivit ställd inför ett svårt beslut som måste tas över helgen och dels för att pappa skickat ett meddelande om att min lille kise skakat och darrat på huvudet helt utan anledning. Jag oroar mig ju över allt, som många kanske redan vet. Just nu verkar han vara lugn dock, men tänkte iallafall åka hem till pappa imorgon och titta till honom. Ska även passa på att gosa massor med både honom och Zotis.

Hoppas att ni haft en bättre start på helgen än vad jag har. Ska dock försöka vända på det nu, har köpt naturgodis och ikväll blir det tacos, samt filmmys med Samuel. <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *