Sad, but happy

Önskade jag kände mig och såg lika pigg och glad ut som på bilden, men nej. Jag sitter för tillfället hemma i soffan och snorar. Började känna av att det kliade i halsen redan igår och på kvällen så bestämde jag mig att jo, jag ska till praktiken imorgon. Jag gick upp vid 6.00, gjorde mig i ordning, åt frukost och sen när det började närma sig att gå till bussen så kände jag att det inte skulle gå. Så jag fick bli hemma idag. Vilket nog också var rätt smart med tanke på att bara min promenad till apoteket gjorde mig helt kallsvettig.

Som ni säkert förstod genom texten ovan så har jag påbörjat mina sista 7 praktikveckor. Önskar jag kunde säga att det känns bra. Men efter första dagen så hann jag knappt innanför dörren hemma innan tårarna rann. Jag trivs inte alls. Efter en dag kanske man inte kan avgöra så mycket, men har ändå känt på båda mina förra platser att det här kommer bli kul. Det här känns inte alls kul och inte det gjorde det inte heller efter dag två. Har kontaktat skolan och hört om det går att byta, så nu inväntar jag svar från dom. Håller mina tummar och tår för att det går att lösa på nått sätt…

Men nog om negativitet! Det är ju faktiskt bara 2 (!?!!??!!!!) dagar kvar tills min andra halva befinner sig i lägenheten med mig igen. Vet att jag skrev efter hans Rhodosresa att jag aldrig längtat efter något så mycket. Men NU har jag fan aldrig längtat efter något så mycket!! Känslan över att jag snart får pussa på honom, krama honom, sova med honom, vakna med honom och leva med honom igen är helt obeskrivlig! Snart. ❤️

Nu ska jag fortsätta att göra ingenting, som resten av dagen gått åt till. Imorgon tänkte jag släpa mig till praktiken oavsett hur mycket det tar emot. Kram på er!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *