I promise we’ll never be apart

Alltid när det gått såhär lång tid utan bloggning så är det så svårt att starta ett inlägg. Hur börjar man ens när man hunnit med så mycket? Skulle väl egentligen bara vilja summera veckorna med ordet fantastiska.

Idag har jag jobbat fram till tre och sen gick jag raka vägen hem till min älskling för att pussa på honom innan han började sin resa mot Rhodos med sina vänner. Lite lagom avundsjuk, men han är så värd denna resan!

Körde ifrån honom med tårar i ögonen. Tänk vad fint att man har något/någon i sitt liv som gör det så svårt att säga hejdå. En vecka är ju dock hanterbart, men när man sovit bredvid varandra varenda natt i 2,5 månad så känns det lite extra i hjärtat. Längtar så tills han kommer hem igen! Jag har dock en del planer själv så tiden kommer nog att gå rätt så snabbt!

När jag kom hem till Krogsered så satte jag mig i solen en stund innan det serverades kvällsmat. Nu sitter jag placerad i soffan med hela gänget. Tänkte börja dra mig mot sängen snart. Klockan ringer tidigt imorgon också!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *